unique
2008-04-25 @ 22:11:21
that's what sets me apart from all the others
there's a depth
en djuphavsgrav inside this brain of mine
på gott och ont
.. mest gott
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
återfall
2008-04-14 @ 15:27:54
This is actually too private, but since nobody ever reads my blog it doesn't really matter.
Ibland önskar jag att du var här.
Inte för att jag vill ha dig tillbaka, och även om jag hade velat det hade det inte spelat någon roll, eller hur? Det är ju du som bestämmer, avgör och får din vilja fram i slutändan.
Men inte heller för att jag är ensam, nejdå. Det står killar på kö (figure of speech) och bara väntar på att jag ska blinka åt dem. Dessutom håller någon min hand i sin, drar fingrarna genom mitt hår, kysser mina ögon - ungefär såsom du gjorde, en gång i ett annat liv.
Och ändå.. om du ändå vore här.
Jag förstår inte hur saknaden kan skära så djupt, efter så många dagar, månader, tårar och besvikelser.
Men om du var här, hade jag hållit dig hårt, tagit död på alla dåliga stunder. Jag hade gömt mig där i din famn, och för en liten minut känt din doft igen och kommit ihåg alla bra ögonblick vi en gång delade. Och jag hade gråtit inför dig, låtit dig se, känna och smaka smärtan, längtan och saknaden.
Du hade fått stanna hos mig en hel natt. Så lång tid hade det tagit att prata igenom allt som behöver sägas, från solnedgång till soluppgång.
Du hade öppnat dörren till dig själv och låtit mig gå in, en gång för alla. Och när morgonen kom skulle du inte vilja släppa ut mig igen.
Men du skulle aldrig komma hit.
Inte hålla om mig, och hade jag gråtit skulle du ha vänt dig om.
Du hade inte vågat vara här.
Jo kanske, men bara för en stund. Du hade sagt några fina ord och lämnat min bok.
Bara någon minut hade det tagit dig.