songs for you
2008-11-26 @ 14:58:17
Lyssnar på James Morrisons nya album nu och sitter kvar i skolan och skriver på arbeten och fan och hans moster trots att jag slutade vid kvart över 11. Ska bortse från min julklappsbudget nästa månad och köpa den till mig själv. En liten självläkningsgrej; bomull för själen.
Har precis skrivit klart en liten analys i filosofi, om lögner. Vad är en lögn, vad är sanning och när är det rätt att ljuga? Det fick mig att tänka lite. Jag skrev att sanning skiljer sig åt från person till person, eftersom någonting kan vara sant för någon annan men inte för en själv. Det kändes bra att tänka så. Det betyder att varje gång man har känt sig sviken eller förd bakom ljuset av någon over the years, så var det inte annat en ett missförstånd. Två olika sanningar som kolliderade.
Och så har jag James Morrisons album i öronen.
Songs for you,
truths for me.
Och jag tänker att det kanske är så att man säger sin sanning till någon, det man verkligen känner, och den personen nynnar med och verkar känna likadant. Men i själva verket sjunger han en helt annan sång, utan att mena vad han sjunger. För honom är det bara en töntig sång, men det är min sanning.
Songs for you,
truths for me.
It's not real until it hurts
and nothing ever hurt like you.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
stopp
2008-11-23 @ 15:45:40
Inget mer nu. Det finns en gräns för hur mycket man klarar av, och det känns som att jag har nått den nu; en känslomässig botten.
Jag orkar inte. Jag har slängt mig omkring, fläkt ut mitt hjärta och låtit mig själv bli besviken. Gång på gång. This ends now.
Jag orkar inte längre. Och jag vet att man borde kämpa och fortsätta leta efter det underbara vi alla vet att vi kommer få i slutändan. Jag vet att det är så jag brukar säga. Men, det finns en gräns.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
gömma sitt hjärta
2008-11-19 @ 22:25:07
So this is how the story went
you met someone by accident
It was in the darkest of your days
when I took your sorrow and I took your pain
and buried them away, I buried them away
And you wish you could lay down beside me
When the day is done
And wake up to my face under the morning sun
But like everything you've ever known
you're sure I will go one day
So you'll spend your whole life hiding your heart away
You woke up feeling heavy hearted
You're going back to where you started
The morning rain
The morning rain
And I know you wish that I was here
but that same old road that brought you here
is calling you home
And you wish you could lay down beside me
When the day is done
And wake up to my face under the morning sun
But like everything you've ever known
you're sure I will go one day
So you'll spend your whole life hiding your heart away
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
ont
2008-11-19 @ 10:58:28
Jag vill kunna sluta tänka på det. Vill kunna gå vidare utan att hela tiden se tillbaka. Men precis som halsinfektionen som plågar mig just nu påminns jag varje dag. Jag glömmer aldrig.
Värst är det om nätterna. Jag vaknar med en snustorr hals och kan inte ta ett enda andetag utan att hosta. Sen kan jag inte somna om.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
a fool's game
2008-11-17 @ 16:27:34
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
Hits you when you're down
It's a fool's game
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
förhoppningar
2008-11-11 @ 16:02:04
Helgen hann knappt ta slut förrän jag fick nästa helg i sikte.
Nu hoppas jag på en snabb och smärtfri skolvecka, sen underbar lördag.
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
den lyckliga singeln?
2008-11-08 @ 17:56:29
Jag kan låtsas att jag är lycklig så här. Glad över att vara singel och att bara ha kul och inte behöva tänka på någon annan.
Men, det är jag inte. Jag vet att man inte ska behöva någon annan. Men det gör jag. Jag orkar inga fler helger när mina planer är ovissa, kan inte klara av tanken på att behöva ut och ragga i flera månader här framöver.
Och därför blir jag så lättad, eller glad. Nej, mest lättad, över att få ett litet sms.
Jag hoppas det kommer. Snart.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
you would waste it
2008-11-07 @ 13:40:37
If you had eyes like golden crowns and diamonds in your fingertips you would waste it
If shining wisdom passed your lips and traveled to the ears of God you would waste it
And so I hate that you're overrated, most revered and celebrated
cause you're wasted
Then again it's good to get a call, now and then,
just to say hello
Have I said I hate to see you go? I hate to see you go
Every time you close a door and nothing opens in its place you have wasted
And when you speak the words you know to those who know the words themselves you are wasted
You're such a classic waste of cool, so afraid to break the rules in all the wrong places
Then again it's good to get a call, now and then, just to say hello
Have I said I hate to see you go? I hate to see you go
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
helgen
2008-11-07 @ 13:15:57
Vilket antiklimax.
Jag längtar till helgen under hela veckan. Jag kämpar (okej, överdrift) i skolan för att inte duka under innan dess. Och så när den efterlängtande helgen äntligen kommer så kommer den smygandes, inte med dunder och brak alltså, utan lite försiktigt så där efter religion A vid halv 12. Och då har jag inte någon lust att lämna skolan längre. Jag har redan någon minut i halv börjat tänka över mina planer i huvudet. Vad fan ska jag göra när jag kommer hem? Det kommer ju ändå bara sluta med att jag sitter vid datorn tills resten av familjen (som faktiskt har kämpat på skola och jobb) kommer hem en livstid efter mig, och då har jag typ hunnit utveckla stela leder och musarm.
Men jag måste ju hem. Kompisarna går åt sitt håll och i ett sista försök har jag i alla fall lyckats organisera en liten get-together på lördag kväll. Så jag pallrar mig hem.
Och nu sitter jag här, och fan vad lederna värker redan.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
the X-effect
2008-11-04 @ 17:52:34
Vafan!
Here it goes again. Är killar inte kapabla till att säga sanningen? Varför måste de koka ihop någon jävla skit som passar dem istället för att erkänna hur allting egentligen är?
Nu har kille number fucking 2 gått runt och sagt att jag smsade honom förra veckan och ville ha honom tillbaka. Värsta "på" var jag också. Men fan, det var ju han som för fjärde gången hörde av sig och störde. Det enda jag kan erkänna mig skyldig till var att jag ställde honom mot väggen och frågade hur vi ska ha det egentligen. Men okej, om det är "på" för honom så fine.
If he ever had a chance with me it just went out the door.
(Jag inser att det nu står klart att jag bara dejtat jackasses.)