tid
2009-12-19 @ 16:46:29
Vågar inte tänka på hur länge jag har levt såhär nu. Det vore att göra en uträkning av sin egen tragedi och bedrövelse. Alltför deprimerande, alltså.
Det är illa nog att behöva inse att det är jul igen och alldeles strax ett nytt år. Ett helt år har passerat, men bortsett från ytterligare lite värre uppskrapade knän än tidigare efter att ha släpat min värdighet i smutsen ett antal gånger, så har inte mycket ändrats på kärleksfronten. Sorgligt nog tänkte jag samma tanke för ett år sedan.
Positivt; jag bor inte i samma gamla sömniga stad som förra året. Och jag har hittat underbara människor här vid västkusten.
Men. Mitt hjärta är lika tomt som förut.