dancing the whole way home
2010-04-26 @ 23:40:24
En lyckad helg.
Om innebörden av 'lyckad' är att man inte behöver spendera en enda stund ensam, förutom när man sover, och att man dricker vin i gott sällskap och snubblar vidare in på dansgolv och efterfest och sjunger på gatan i Halmstad en söndagmorgon. Och att dagen efter kunna byta bakfylleträsk mot bakfyllestrand i solsken och tunna kläder. Ja, lyckad.
Nästa helg blir med stor sannolikhet lika bra. Valborg ska firas med körsång och sedan fest med vännerna. Kan inte gå fel.
Sedan kommer nästa helg. Och nästa. Och helgen därefter blir nog också lyckad. Alla är de skolboksexempel på lyckade helger.
Kan man önska sig mer?
Jo, det skulle man väl kunna. Men får man önska sig mer?
Det är lite ofint att vilja ha mer, tror jag.
Vad är bättre än lyckad?
Lycklig?
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
livet är en... tävling
2010-04-14 @ 11:03:15
Två känslor.
Är storskaligt imponerad över att jag vågade skicka iväg ett försök till, i år igen. Trots att kritiken inte var mild förra gången och att det resulterade i att min självkänsla spolades ner snabbare en rännskita i toaletten. Trots att det fanns en tid för två år sen då Smålandspostens ungredaktion inte ens ansåg mig värdig ett "nej" i klartext.
Skäms till döds nu för att jag med en pinsam hoppfullhet trodde att jag skulle vara ett av namnen på listan. Dessa 26 st får en plats i UNG09.
Mitt namn stod inte med. Bara the truly great får plats där. Växjö med omnejds créme de la créme av unga talanger som kan konsten att skriva dikter och noveller abstrakt och krångligt och ändå få fram sin mening.
Det smärtar mig mer än vad det borde. Att jag någonstans trodde att det var möjligt att jag kunde vara bäst på något, eller åtminstone bland de 26 bästa av skrivtalanger från en bajsort i Småland.
Det är bortgjordheten som känns mest, inte stoltheten över att jag förmådde mig själv att prova. Som alltid då. Det negativa överskuggar det positiva.
Bäst på att vara deprimerad? Guilty as charged.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
när en människa från det förgångna hör av sig & beter sig som att han aldrig var borta
2010-04-10 @ 00:47:03
Intressant hur selektiva vissa människors minnen kan vara. Att de bara kan komma ihåg lyckliga stunder och inte de dåliga. Ytterst intressant att vissa människor aldrig släpper taget om andra helt och hållet, trots att de vägrade hålla fast i dem hårt när det väl gällde. Intressant att vissa människor verkar ha gjort det till sitt livs största uppgift att låsa sig fast vid det förflutna och dra andra med i fallet när de sjunker mot botten.
Intressant att låtsas följa med dem i djupet och sedan slå sig fri och börja simma med oanade krafter. Full fart uppåt. Och ta ett djupt andetag med frisk luft medan de drunknar i mörker.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
trouble
2010-04-07 @ 16:18:00
Det känns som att jag är avstängd från omvärlden. Min dator bestämde sig i förra veckan för att inte fungera och försätta mig i socialt utanförskap. Nu har jag skeppat i väg den på reparation, och medan datorkunniga människor lappar ihop den igen så försöker jag att överleva utan den och inte gräva ner mig fullständigt.
Som att tillvaron inte var tillräckligt motig innan? Nu måste jag, förutom att hålla god min, också hålla mitt huvud ovanför vattenytan. Obegränsad internettillgång har varit ett ljussken i tunneln det här kalla halvåret, men nu sitter jag i min mörka lägenhet och väntar på att Halv åtta hos mig ska börja. Går till skolan för att kunna få en liten stund på nätet, i en kvalmig datorsal tillsammans med pakistanier som sitter och nynnar på senaste Bollywoodhiten.
Men riktigt så deppigt är det inte. Det har faktiskt blivit varmare ute, idag satt jag och njöt av solen utanför skolan och sommaren närmar sig långsamt men säkert. Oavsett om jag har sommarjobb, en fungerande dator, en pojkvän eller inte.