när en stannfågel ger sig av
2010-08-14 @ 15:31:33
Det är snart en hel sommar sen vi sågs. Men det känns som att han nyss satt här bredvid. För typ mindre än en timme sen. Lutade sig tillbaka i soffan och sa "Din dator har nog ett virus". Och jag svarade skämtsamt "Du är ett virus" och han gav mig ett av sina mjuka leenden som fortfarande ekar i min lägenhet och nu i retrospect tänker jag att det är vad han är. En sjukdom. En kronisk vånda för mitt hjärta.
För han försvinner inte. Likt en latent sjukdom som döljer sig i kroppen men återkommer och ger symptom med jämna mellanrum kan jag ha bra dagar då jag känner mig frisk och någorlunda hel igen. Men han finns hela tiden under min hud. Jag blev smittad av honom en gång och nu är jag förlorad.
I natt gick jag hem från en fest. Jag tog vägen genom Slottsparken. Stjärnorna syns lite klarare där. Och för första gången sedan hans idioti och livet och sommaren kom emellan oss så fick jag knyta min händer hårt för att inte smsa honom. För där i dunklet på grusgången och under skuggorna från träden kändes han närmare än någonsin. Som att han aldrig försvann då i juni. Jag ville inte skriva något stort eller omvälvande till honom. Inget om vårt avslut eller om hur svårt jag har det nu. För just då, under stjärnhimlen, existerade det inte. I mitt hjärta var det åter maj, nyfikna kyssar, fina promenader och sakna varandra och skicka sms under dygnets alla timmar.
"Puss". Det var bara det jag ville skriva.
Men så belystes min väg plötsligt av gatlyktorna och jag tvingades hastigt att vakna upp. Kom hem till min tomma lägenhet och förstod på nytt hur verkligheten ser ut. Att han gick ifrån mig. Att det inte fick bli vi. Att jag drömmer om något som förtär mig.
Att han inte är här längre, och att det samtidigt är precis det han är.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
allting är som förut
2010-08-03 @ 00:23:16
Och så blinkar det till
och dom tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
och du är lika ensam nu
Och så släcker dom ner alla gator, alla hus
Och när staden ligger tom inser du
att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut