bara dårar rusar in
2010-07-20 @ 15:02:04
Jag vill inte känna att allt är hopplöst. Vill vara den starka, självständiga tjejen som knappt lyfter på ögonbrynen när hon blir trampad på tårna. Som tänker "deras förlust" när människor väljer bort henne. Som fortsätter vardagens lugna mak och njuter av varje dag och tar livet för vad det är.
Men jag vet inte om jag klarar att vara henne. I alla fall inte just nu. Eller någonsin. Jag vet inte ens om jag har henne i mig. Jag misstänker att en livstids romantikpropaganda och könsrollsinternalisering har gjort mig svag i såna här situationer. Samhället har inte konstruerat mig så att jag ska kunna stå på egna ben och inte behöva någon annan. Om så vore fallet skulle jag vara den som lämnade, den som inte vill ge sig hän helhjärtat till ett annat varmt hjärta och de känslor som är lockande men förädiska. Den som istället väljer att ägna all sin tid åt det som känns tryggast; sig själv, sina kompisar och musiken. Jag skulle vara killen.
Han som inte behöver resa sig upp hur smutsen eftersom han aldrig låter sig slås ner till att börja med. Som inte får sitt hjärta krossat eftersom han aldrig faller.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
när natten är här ska jag lämna allt tillbaks
2010-07-11 @ 00:31:04
När mörkrets sista trummor dånar ut, överger och lämnar mig kvar
Jag blundar i en frusen tyst minut
Ett mycket sällsynt exemplar
Ljus - stanna kvar
Kom och var min vän
Ljusna mig igen, igen, igen
Du sätter all din tilltro till en dröm
till sångerna som tar ens liv till slut
Din skönhet inspirerar till en lögn
när mörkrets sista trummor dånar ut
Och varför stod du annars här?
Du kunde valt den andra vägen
Du läser mig kapitel för kapitel
Jag är mindre stolt nu, mer förlägen
Kom och var min vän för en sekund
när kvällens första frusna stjärnor vaknar
Bli mitt sista halmstrå för en stund
Vi som har allt, vi som saknar
Jag skänker dig den sista lögn jag har
Jag offrar och betalar vad som krävs
När natten är här ska jag lämna allt tillbaks
Resterna jag har frossat i förgäves
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
all birds, they ain't singing
2010-07-05 @ 21:53:52
Känner att jag måste uppdatera här. Det senaste inlägget kan inte stå kvar och representera hur jag känner eller hur läget ser ut just nu.
Men vad ska jag skriva? Att jag är krossad, sviken, lämnad?
Han är borta och kommer nog inte tillbaka. Jag har förlorat honom.
Och "there's more fish in the sea" och "han förtjänar inte dig" haglar runt omkring mig. Vilket är sant. Alltihop. Men det betyder ingenting. För han är borta. Han vill inte ha mig. Jag har förlorat honom. Det är över.
Sommaren kan försvinna nu. Låt snön komma igen. Det rör mig inte.
Även om solen skiner är mina dagar gråa.