tiden har stannat här
2010-06-16 @ 00:49:05
Jag sa Det känns som en evighet sen.
Han sa Du var borta väldigt länge.
Vi suckade åt almanackan i hans mobil. Besök i hemstaden, semester utomlands, festivaler och annat som tar upp tid.
Men så länge han håller om mig så hårt han kan när vi ses. Så länge han fortfarande står fast vid att han går sönder litegrann om han inte får träffa mig en sista gång och säga hejdå.
Då är det lite mer okej att det ibland känns som att tiden är en fiende. Då kan jag stå ut med att vi rör oss långsamt trots att jag är ivrig. Ivrig efter att ha väntat en evighet på att känna såhär.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
ord från Lasse Lindh
2010-06-10 @ 13:54:36
Jag har varit så ensam så länge nu att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta För ingen skulle någonsin få komma in Men så kom du Och jag har försökt kämpa emot men jag faller in i dig och ditt stora hjärta Jag borde lärt mig nu att det alltid är det lilla som får mig på fall Ett rufsigt hår, ett skratt som är lite skevt Åh, snälla bryt mig inte nu Och jag har försökt kämpa emot men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
wander down a one way road
2010-06-09 @ 13:04:45
Försöker att njuta av tiden med vänner och familj i hemstaden nu och inte fundera så jävla mycket på hur det blir när jag kommer tillbaka till kusten. Om det kommer att vara som det var för två veckor sen, om vi skrattar, håller om varandra hårt och han säger Det är nog bäst att jag sover här.
Eller om några smärtsamma rader i ett sketet sms meddelar att han villvillvill träffa mig men att han har andra planer.
Försöker att inte läsa hans gamla sms gång på gång för att hitta tecken på att han inte vill mer.
Försöker att inte bry mig och tänka på honom hela tiden.
Försöker att fortsätta vara jag och inte en förälskad jävla idiot.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
Hästpojken
2010-06-05 @ 16:40:18
Jag spelar utan insats här.
Att våga hoppas på något fint är att skjuta sig i huvudet.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
i förlängningen
2010-06-03 @ 22:47:28
Fan, vet inte om jag tycker om att känna såhär. Är så jävla ovan vid det.
Upp och ner från en minut till en annan. Himmel och helvete. Varmt och kallt.
Är det värt det? Really? I slutändan liksom?
Jag tvivlar på att det kan vara nyttigt att tycka om en människa så mycket att det gör ont.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
even fools they say, you can find your way out of the dark
2010-06-03 @ 22:33:48
Jag saknar dig och du saknar mig. Vad är problemet? Vi bor inte ens en kilometer ifrån varandra. Jag duschade nyss och du har precis svettats ihjäl, men vad är problemet? Jag har fallit för dig, inte din duschtvål. Jag räknar dagarna och planerar medan du tar dag för dag. Vad är problemet? Jag åker härifrån om tre dagar och du har kanske/möjligen/kan hända/troligen planer med dina kompisar och är oanträffbar under de dagarna.
Fanfanfan. Vad är problemet? Det är fan bara att komma hit. Jag skulle bytt om från pyjamas, sminkat mig, diskat, gått ut i minus tio grader och cyklat åt helvete för att få träffa dig.
Det är problemet.
Att jag är villig att släppa, bryta upp, bortse från mina planer och glömma allt annat för dig.