de bästa dagarna är inte planerade av sunt förnuft, det bara blir att man hamnar där allt känns bra
2011-02-22 @ 00:23:21
Det är fina dagar i slutet av februari. Jag vet inte om det kan bli bättre än såhär. Det känns omöjligt att kunna bli lyckligare än vad jag är just nu, dessa dagar, när solen skiner och jag blir frisk från en förkylning och jag får vandra Halmstads snöfria gator fram och vänta in våren tillsammans med vänner och sjunga Johnny Cash-duett bakom en klubbscen tillsammans med en vacker Folsom Prison Blues-kille.
Och snön kan komma nästa vecka och jag blir sannolikt sjuk igen. Men. Dessa dagar. Det finns en speciell känsla i luften nu. Känslan av varmare årstid, tunnare jacka, nya bekantskaper. Varmt pirr i magen, insikten att livet är härligt, tankar lätta som fjädrar. Och solen som vilar mot huden.
Jag tog en promenad på stranden igår och isen på havet knakade rebelliskt och om jag gick närmare strandkanten kunde jag höra vågorna klucka där inunder och slå mot sitt istak. Som att de vill slå sig fria.
Dessa dagar i slutet av februari. När vårkänslor drabbar mig hårdare än en Nästankärleks sms någonsin kunde göra. Håkan sjunger Jag tror jag måste lämna allt bakom mig, måste starta om på nytt och jag bestämmer mig för att skjuta onda saker ifrån mig och omfamna allt som är bra. Jag bestämmer mig för att inte låta någon annan slå fast mitt värde sådär igen. Och skjuta ifrån mig en Nästankärlek tillsammans med allt det onda. Han ska förskjutas, först från hjärtat och sedan hela vägen till Oslo eller varfan det nu var han ville någonstans. Bort för gott, i alla fall.
Slutet av februari alltså. Nedräkning till nästa månad nu. Det är som om chanser, möjligheter och lycka låg begravda under all snö och nu ligger de torrlagda i solen. De sprider sig i luften och sätter sig innanför huden och stannar där, även tills solen har gått ner. Till och med om kvällarna finns känslan kvar, och från mitt fönster ser jag ut över min tysta gata och mörkret är också annorlunda nuförtiden. Klarare. Lättare. Ljusare. På något sätt.
Något fint är påväg, jag kan känna det.
Dags att omfamna allt som är bra.
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
allt jag lärt mig hittills
2011-02-06 @ 01:06:11
Tack för tårarna. Tack för de gånger då du trampade fel, för de gånger du inte sa vad du ville, för alla gånger du lät mig vänta. Tack för all skit. Tack för sorgliga sånger. Tack för längtan som sved. Tack för att du fick mig att känna mig som Ingen. Tack för nätter jag låg vaken och inte kunde sluta tänka på dig. Tack för promenader på sommaren när jag bara ville upplösas och försvinna från jorden för att det skulle sluta att göra ont. Tack för hundrafemtio dagbokssidor med våta mascarafläckar. Tack för att du svinigt raderade mig från ditt liv och sedan halvhjärtat och girigt tog tillbaka mig och för att du aldrig kunde förstå att just det var det svinigaste av allt.
Tack! Nu vet jag exakt vad jag inte behöver. Vad jag inte vill ha. Så tydligt. Varför jag ska hålla mig borta ifrån såna som du.
Tackar så hjärtligt.