har du svårt att sluta grubbla fast det får dig att må dåligt?
2011-03-09 @ 18:54:44
"Kvinnor som tänker för mycket". Kände mig träffad av titeln där bland alla böcker på självhjälpshyllan på biblioteket. Var tvungen att låna hem den.
Hej. Jag är en kvinna som tänker för mycket. Samtliga dåliga tankemönster som pekas ut i denna bok är mitt liv i ett litet nötskal. Jag har tänkt för mycket och ältat i hela mitt liv, men jag har alltid förklarat det med att jag är filosofiskt bottenlös. Men nehej, det fanns tydligen en diagnos. Jag är en hypertänkare.
Att hypertänka innebär att man går igenom negativa tankar och känslor, undersöker dem, ifrågasätter dem, knådar dem som deg. Och precis som en jäsdeg som blir dubbelt så stor efter att den har knådats så expanderar våra negativa tankar och börjar fylla upp hela hjärnan.
Det finns strategier för hur jag ska undvika detta hypertänkande, och jag borde verkligen ta till mig dem. Boken har hjälpt mig att inse att mitt eviga ältande inte är nyttigt. Och jag som trodde att det var så varenda människa behandlade problem och jobbiga händelser. Att alla ältade och ältade och ältade. Jag trodde hypertänkandet var mänsklighetens essens, det som skiljer oss från andra djur. Framförallt trodde jag att det oändliga tänkandet gjorde mig klokare. Men jag inser ju nu att det inte är så. Det enda som har hänt är att jag grävt ner mig ännu djupare i negativa tankar och mått sämre.
Så, en jättebra bok alltså. Ett uppvaknande minst sagt. Och nu har jag tydliga strategier framför mig som ska hjälpa mig hålla mig ifrån hypertänkandet, men, jag är lite ledsen. För, jag vet inte, att hypertänka är ju det jag gör bäst. Det är ju min grej. Det är.. jag. Alltså. Hur ska man kunna leva utan att tänka för mycket, när det enda man har gjort i sitt liv är att tänka för mycket?
Och ironiskt nog är detta hypertänkande på hög nivå. Helvete då.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emse
HAHAHA. Så bra :)
2011-03-10 @ 15:08:12