så mycket bättre
2011-11-20 @ 23:18:05
Jag har förändrats. Jag vet inte hur det skedde, men jag har fått ett nytt sätt att tänka. Och det är så fundamentalt att alla i min närhet borde ha märkt det. För hallå, ursäkta - när var jag på en dejt med en kille senast? När klagade jag över ett misslyckat kärleksliv? När önskade jag mig en pojkvän? Jag minns inte riktigt, men det var väldigt länge sen.
Jag trodde aldrig att jag skulle nå den här punkten, den här högre medvetenheten, den stora insikten om att exakt det jag har nu räcker gott och väl för att bli lycklig. Jag har sagt det förut, att jag ska försöka vara nöjd med bara mig, men likt förbannat har den romantiska kärleksnormen gjort sig påmind igen.
Inte nu. Har jag slagit mig fri? Hur gick det till? Jag somnar ensam, vaknar ensam och däremellan pluggar jag, och skrattar, jobbar, äter, och planerar in besök hos familjen och startar upp en förening. Och ingenstans, inte någon gång, längtar jag efter en person jag inte har träffat än.
Fasen. Jag har blivit den ultimata versionen av mig själv. Jag är mitt bästa Jag 2.0.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
det var jag som slutade lycklig
2011-11-08 @ 00:01:28
Ibland är det nyttigt att romantisera sitt liv lite, tror jag. Att se på sig själv och sin tillvaro utifrån och föreställa sig att man är med i en film.
Min film handlar om en tjej som lämnar sin gamla hemstad och jobbar sin väg genom högre studier på ett lokalt hamburgerhak i sin nya stad och hon har ett gäng vänner som är så olika men som alla får henne att må bra och hon kommer hem till sin egen lya som är full av second-handprylar och hon snor ihop lite mat åt sig själv, inget fancy men det slinker ner, och soundtracket till allt detta är James Morrisons första skiva och hon är fortfarande lite bakis efter gårdagens utekväll på småstadens creddiga ställe med sina bästa vänner och man ser filmen och tänker att det är så befriande ledigt och fint, så som tjejen lever, man vill också leva så. Och man tänker att man inte behöver mer än så. Och när filmens sluttexter rullar känner man en sådan där fin känsla av att man är precis där man vill vara.