det var jag som slutade lycklig
2011-11-08 @ 00:01:28
Ibland är det nyttigt att romantisera sitt liv lite, tror jag. Att se på sig själv och sin tillvaro utifrån och föreställa sig att man är med i en film.
Min film handlar om en tjej som lämnar sin gamla hemstad och jobbar sin väg genom högre studier på ett lokalt hamburgerhak i sin nya stad och hon har ett gäng vänner som är så olika men som alla får henne att må bra och hon kommer hem till sin egen lya som är full av second-handprylar och hon snor ihop lite mat åt sig själv, inget fancy men det slinker ner, och soundtracket till allt detta är James Morrisons första skiva och hon är fortfarande lite bakis efter gårdagens utekväll på småstadens creddiga ställe med sina bästa vänner och man ser filmen och tänker att det är så befriande ledigt och fint, så som tjejen lever, man vill också leva så. Och man tänker att man inte behöver mer än så. Och när filmens sluttexter rullar känner man en sådan där fin känsla av att man är precis där man vill vara.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()