och dagarna rinner ur min hand
2012-01-08 @ 00:20:18
Januari har tagit vid igen. Det känns som att jag alldeles nyss såg ut över 2011 (min bild av tiden och året är som ett hjul, när vi är i december och januari befinner vi oss högst uppe på hjulet, som högst upp i ett pariserhjul, sedan snurrar hjulet långsamt långsamt och i juni är vi allra längst ner).
Alldeles nyss såg jag ut över 2011 och allt det o-levda. Alla dagar som än så länge stod tomma och oskrivna. Inväntade våren i vinterslask och för tunna jackor. Och nu är vi här igen. Minus slasket. Tänk att det kan kännas som att hjulet snurrar fortare än vanligt, att tiden ibland flyger förbi och andra dagar står helt stilla, trots att man vet så väl att en dag alltid är tjugofyra timmar. En minut är alltid en minut och en sekund är alltid en sekund.
Det är januari igen och helt plötsligt finner jag mig själv ta nostalgiska promenader genom Halmstad. Jag går till havet, tänker på soliga dagar, födelsedagar. Jag passerar vänners hus som de flyttat ifrån, och husen de nu bor i, sätter på musiken som vi lyssnar på och som för alltid kommer förknippas med dem och sena kvällar och vin. Jag går till högsta utkikspunkten på berget ovanför sjukhuset och ser ut över staden - allt jag ansett vara mitt. Och så säger jag hejdå. Jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag gör det för jag är inte ens säker på att jag ska flytta. Samtidigt vet jag att jag inte kan stanna kvar. Det finns för mycket som drar mig härifrån. Men också för mycket som håller mig kvar.
Låt hjulet stanna! Stoppa den rusande tiden. Våren kommer närmare och när den är här måste jag göra ett val.
Välja vart jag helst vill vara om ett år, när vi är högst uppe på hjulet igen.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()