moving on?
2009-09-12 @ 01:29:47
Och så var man tillbaks igen. Jag identifierar känslan jag nu har inombords som den känsla jag hade konstant i ett och ett halvt år när Skithög numero uno var som mest närvarande (eller frånvarande) hos mig; Jag är, mer än någonsin, villig att stänga dörren till honom för att öppna en annan, men samtidigt ännu mer benägen att hålla kvar den lite på glänt, bara utifall att han skulle ångra sig och inse att jag är underbar och för unik för att släppa taget om.
Så, av tidigare erfarenheter, borde jag ha lärt mig att man inte ska haka upp sig, inte fastna i gamla hjulspår. Det leder, såklart, ingenstans. Men fan, det är ju vad jag gör bäst; jag ältar. Och nu känns det oundvikligt att älta honom.
Ska ut imorgonkväll, och fan vad jag ska ha roligt tillsammans med tjejerna. Men helvete, vad jag kommer att vilja ringa honom. Och herregud vad hårt jag kommer att vara tvungen att hålla i mitt lössläppta hjärta så att det inte faller för honom.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()