mellanmjölksvardag
2010-01-10 @ 23:36:15
Sitter ensam igen. Mitt tillfälliga syskonbesök har tagit bussen hem. Runt hörnet väntar terminslutet, men vilket terminsslut sen; en inlämning, två inlämningar och hej jag lär dö på kuppen. Orkar inte ta mig igenom det ensam.
Och min sociologiska hjärna undrar;
Kan detta vara meningen med livet? Att vi alla ska försöka hitta oss själva, uppfylla oss själva och samtidigt sakna ihjäl oss efter varandra - de som egentligen betyder allt?
Samhället är individualistiskt. "Inget land har lika många singelhushåll som Sverige". Och jag skänker en tanke till alla dem som sitter och småfryser med någon tråkig repris på tv i sina tysta lägenheter och längtar. Längtar efter något de lämnade bakom sig, några de flyttade ifrån, för att det är meningen att man ska ge sig ut i världen, få ett välbetalt jobb man älskar och träffa nya och åter nya människor (helst hela tiden) och sen själv bilda familj som man i slutändan måste skiljas ifrån.
Är det såhär det ska vara? Är det såhär det ska kännas?
Som att någonting inuti går sönder.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emse
asså nussi du är verkligen något på spåren med detta...you should pursue it! nä, men väldigt smart får jag säga :)
2010-01-14 @ 11:22:23