undran
2010-03-05 @ 18:53:27
Jag har aldrig varit självsäker. Alltid tänkt två gånger, kollat över axeln, försökt göra mig immun mot möjliga bakhåll. Men någonstans inom mig har jag alltid vetat mitt värde. Ansett mig själv vara förtjänt av det lilla mått lycka som vanligen ges varje människa. Tyckt att jag är för unik för att bli lämnad. För dyrbar för att trampas på.
Men nu… jag vet inte. Jag är inte personen som trycker ner mig själv, jag ser bara logiskt och resolut på det hela. Om man kan upptäckas av någon för att sedan förbises som en obetydlig del av mängden, kastas bort som en oönskad trasdocka - hur mycket värde ligger i det?
Kan ingen annan än jag se och värdera mig högt? Och om bara jag själv vet hur underbar jag är och hur mycket jag förtjänar att vara lycklig, vad har det egentligen för betydelse då?
En undran som inte kräver ett svar. Se det som en ytterligare en av mina sociologisk frågeställningar.
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Jennie
Elina, du är undebar. Om någon kastar bort dig är det liksom their loss :) Du sa att du inte behövde ett svar men ville bara säga det, Linis.
2010-03-06 @ 14:05:32
Postat av: Ammi
Jag ser hur underbar du är! Du är världens bästa kompis Elina. Det finns någon för dig:) och för mig med förhoppningsvis.. Jag slutar aldrig att tro på att vi kommer hitta rätt i slutändan. För vi är banne mig värda det.
2010-03-06 @ 14:37:34