långa vägar
2010-11-16 @ 23:53:23
Det är så konstigt hur två människor kan vara som de alltid har varit, men samtidigt helt annorlunda. Hur några dåliga drag i kärleksspelet och tidens tand förändrar allting mellan dem.
Som nu, när Nästan-exet och jag tippar på tå kring varandra och yttrar artighetsfraser och kallpratar under konsertrepetitionerna. När det egentligen är han som känner mig bäst av alla i hela rummet. Som vet mest om mig och som under en millisekund då på sena våren stod mig närmare än alla mina Halmstadvänner. Och vice versa.
Men så förändras allt och någon såras och den andre fortsätter att trampa fel hela tiden och så sitter man plötsligt där och pratar om att julen snart är här och att det minsann måste vara minusgrader ute ikväll.
Ja. Vi är samma människor.
Men vi blir aldrig som förut igen.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()