att inget är för evigt är väl underförstått
2010-11-25 @ 22:41:01
Som de frusna fotspåren jag såg på stranden idag har han frusit fast någonstans inuti mig. Kanske kommer han inte försvinna förrän vädret blir mildare.
Förlåt. Jag vet att det börjar bli tjatigt nu, det här ständiga snacket om att komma över en idiot som inte gjort sig förtjänt av ens den minsta delen av mig. Inte ens mitt spott eller min skit.
Men så är det. Förlåt. Förlåt att alla runt omkring mig jämt måste hantera mina våndor och kille efter kille som utsätter mig för samma dynga. JAG som gång på gång går med på att utsätta mig för samma dynga.
Förlåt.
Och jag har redan konstaterat att jag fastnade för honom, att jag ville behålla honom, att jag aldrig riktigt fick honom, att han inte kom tillbaka när jag hoppades att han skulle göra det, och att jag nu inte blir av med honom. Att han är en plåga.
Men, jag är åtminstone inte kär i idioten. Jag drömmer mig inte bort i rosenrött och skriver inte om hur underbar han är och att jag helst av allt vill ha honom. Det är väl bra?
Jag försöker bara undvika att brinna upp av all ilska jag känner just nu. Försöka att inte förgöras av det, för det är ju inte jag som ska gå under och utplånas. Det är ju han.
Rädda mig skrev han. För att han är idiotisk och barnslig. Från vad? svarade jag. Och han skrev ingenting tillbaka och jag är en större idiot än honom och det borde fan finnas ett dåligt-omdöme-när-det-gäller-gamla-kärlekar-lås på min mobil.
Förlåt.
Ingen mer dynga ikväll.
Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()