stunder som den här
2010-11-27 @ 23:55:14
Idag tog jag en sväng till Maxi efter jobbet. Jag stod i kassan med min kvällsmat och mina snacks, på väg hem till en lördagkväll för mig själv i min lägenhet.
På Maxi var jag omgiven av flera upplagor av det där irriterande förälskade paret som man tycker förföljer en överallt. Paret som är urtypen och defintionen av kärlekslycka, och som trycker upp sitt gullegull i ansiktet på en. Åh nej älskling, vi ska ju ha Marabou digestive, inte frukt och mandel och så lite pussar och blickar i samförstånd som säger Herregud här står vi mitt i vardagens sus och brus men oj vad jag älskar dig och du har aldrig varit så fin som nu. Som knivhugg i mig som står bredvid och är så singel som en människa över huvud taget kan bli. Knivhugg där det känns som mest.
Jag tittade på dem. Turturduvorna. Och så tittade jag ner på den lilla pepsiburken och chokladkakan i min hand, kvällsmys for one, och såg plötsligt en glimt av hur mitt liv skulle kunna se ut. I det långa loppet. Sova - jobba - cykla hem till lägenheten där ingen väntar på mig - däcka i soffan. Och så om igen.
Jag har under lång tid tänkt att jag ska vara en av de där klarsynta människorna som inte lurar sig själva att tro att någon annan kan göra dem hela. Som inte har den romantiska kärleken som prioritet nummer ett i sitt liv. Som kan glädjas på egen hand, åt sådant som inte är uppslukande, förtärande förälskelse.
Men där i kassan på Maxi blev jag lite rädd. Såg framför mig hur jag om en massa år handlar mitt godis påväg från jobbet och åker hem till mina tjugotre katter och slår mig ner i soffan med min favoritkisse Snöflingan och varsamt stryker henne över ryggen och suckandes och gnällandes berättar för henne om de irriterande högljudda ungjävlarna som härjade bland hyllorna i affären.
Och jag vet att det inte behöver bli så. Jag vet att jag överdriver. Jag vet att det inte är ett ultimatum, ett val mellan det ena eller det andra.
Men det var så mina tankar gick idag.
Vill förtydliga att jag inte känner mig ensam. Inte alls. Jag vet vilka som betyder något och jag vet att de finns här för mig. Men jag dras hela tiden mellan att aktivt söka efter någon som ska lysa upp allt det solkiga i livet som är så svårt ibland, eller att inte tänka så in i helvetes hårt på att träffa någon, inte ens ha det som mål. Bara att leva.
Och när jag för första gången i mitt liv tycker att jag ser någorlunda klart och fokuserar och lägger min energi på annat än killar, så kan en eftermiddag i kön på Maxi rucka på den världsbilden lite.
Bara lite.
Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Emmy
I know what you mean Bini! Det är den eviga frågan i singellivet (without sounding dryg)...
2010-11-28 @ 16:35:47